Välj en sida

De flesta stora gruvor kräver betydande investeringar i infrastruktur för att gruvdriften ska bli framgångsrik. I kölvattnet av den omfattande finanskrisen upplever gruvsektorn emellertid en överväldigande kapitalbrist, och investerare och finansiärer söker efter investeringar med lägre riskprofiler och tillförlitlig avkastning. Samtidigt är nya gruvprojekt i alltmer avlägsna regioner, vilket leder till större och mer komplexa infrastrukturkrav. Slutligen ökar trycket från lokala intressenter att gå ifrån infrastrukturutveckling enbart för gruvdrift till utveckling av infrastruktur med flera användningsområden och flera syften för att öka värdet av mineraltillgångarna. Det kombinerade resultatet av dessa trender gör det ytterst svårt för gruvföretag att säkra det kapital som behövs för att investera i projekt med avgörande infrastrukturkrav. Med tanke på detta är syftet med den här artikeln att förstå hur gruvföretag kan förbättra tillgången till finansiering för infrastrukturutveckling.

Gruvföretag strukturerar bättre tillgång till finansiering för projekt med stora infrastrukturbehov

Baserat på grundlig forskning inom gruvsektorn och finansbranschen samt på skrivbordsstudier har de övergripande modellerna för gruvbolagens tillgång till finansiering av projekt med stora infrastrukturbehov identifierats. Ytterligare resultat visar att även om det finns kapital tillgängligt, hindras investeringarna av oattraktiva risk- och avkastningsprofiler och oklara roller och ansvarsområden för finansiering och utveckling av tillgångar. Detta gäller särskilt för projekt där infrastrukturen är avsedd att användas för flera olika ändamål, eftersom dessa projekt i allmänhet är mer komplicerade, oftast har högre finansieringskrav och ofta ligger i regioner med hög statsrisk och svaga lagar och regelverk. Alla dessa faktorer bidrar till att förvärra finansieringsutmaningen.

De viktigaste övergripande modellerna för gruvbolag för att finansiera projekt med stora infrastrukturkomponenter är följande:

  • Solo: Vissa gruvföretag finansierar, bygger, driver och underhåller sin infrastruktur självständigt.
  • Kontrakt: Gruvföretag kan investera helt eller delvis genom Solo-modellen och samarbeta med en eller flera tredjepartsleverantörer som tar på sig ansvaret för att bygga, driva och underhålla projektets infrastrukturkomponent.
  • Statlig finansiering: Medan kreditvärdiga länder har kunnat anskaffa kapital från kapitalmarknaderna för att upprätthålla sin gruvinfrastruktur, har mindre utvecklade länder som saknar gynnsam kreditvärdighet förlitat sig på förmånlig finansiering från multilaterala organ som Världsbanken och andra institutioner för att finansiera sina gruvprojekt, antingen genom direkt utlåning eller kreditförstärkning.
  • Finansiering av företag: Vid företagsfinansiering beviljar finansiärerna ett lån till projektsponsorn, som använder intäkterna för att finansiera projektet, vanligtvis genom ett lokalt dotterbolag. Fördelen med företagsfinansiering är att den ofta kan förlängas på bättre villkor än skulder med begränsad regress, eftersom sponsorns hela verksamhet är källan till återbetalning.
  • Projektfinansiering: I projektfinansiering ser finansiärerna på kassaflödena i själva projektet (i det här fallet gruvinfrastrukturen) som källan till återbetalning av skulden, i stället för på ett företag eller en statlig enhet. Den beskrivs också som en “kontraktsbaserad” finansieringsteknik eftersom de olika projektdeltagarnas ansvarsområden beskrivs i flera kontrakt. Finansiärerna fattar sina beslut om finansiering på grundval av sin granskning av projektbolagets tekniska och ekonomiska förmåga att uppfylla dessa kontrakt.
  • Special Purpose Vehicle: En investerare, eller en grupp investerare, kan finansiera, bygga, äga och driva infrastrukturtillgången genom ett oberoende finansieringsinstrument.
  • Offentlig-privata partnerskap: Det handlar om medel- eller långsiktiga avtal mellan en myndighet inom den offentliga sektorn, ett gruvföretag, multilaterala utvecklingsbanker och eventuellt andra privata företag, där finansiering och ansvar för infrastrukturen samlas för utformning, byggande, drift och underhåll av projektet.

Alla dessa modeller kan effektivt finansiera ett projekt med stora infrastrukturbehov, och de kan användas i kombination eller var för sig, beroende på projektets art, riskprofilen och behoven hos de berörda parterna.

Hur man kan förbättra tillgången till kapital för utveckling av infrastruktur.

För att underlätta tillgången till kapital för investeringar i infrastruktur måste gruvbolagen minska riskprofilen och definiera roller och ansvarsområden för finansiering, drift och underhåll av tillgångar. Det är osannolikt att några modeller för infrastrukturinvesteringar kommer att lösa dessa problem. Företag, värdländer och investerare måste snarare överväga hur de kan förbättra befintliga modeller för att övervinna utmaningarna. Nedan beskrivs effektiva metoder för att göra detta:

  • Minimera riskprofilen för infrastrukturinvesteringar
  • Hantera förväntningar
  • Mobilisering av en ny klass av investerare

Dessa metoder kan användas oberoende av varandra eller tillsammans för att öka tillgången till kapital för infrastrukturutveckling.

Riskhantering

En av de faktorer som för närvarande hindrar investeringar i gruvsektorn är att det finns betydande investeringsrisker. Det grundläggande problemet för gruvföretag är en grundlig studie av investeringsprojekt, riskbedömning och hantering av investeringsrisker.

När man formulerar tydliga åtgärder för att minska investeringsrisken och osäkerheten om att uppnå förutbestämda ekonomiska resultat bör man överväga organisationens möjligheter att överföra riskerna till ett försäkringsbolag, omfördelning av riskerna mellan alla deltagare i investeringsprojektet och självförsäkring.

Om du är ett gruvföretag som söker finansiering av infrastrukturprojekt eller investerare, kontakta din Damalion-expert nu.